torsdag 16 februari 2012
Resan hem
Resan hem var innehållsrik. Sissi kom på morgonen och sa hej då. Han skulle iväg och jobba sen. Vi delade en mango och lite bröd. Jag hade inte riktigt ro att äta någon bättre frukost. Pastor Freddy kom också och skulle följa mig till flyget. Han bad en bön om Guds beskydd över resan. Snällt. Vi lastade ner mitt bagage till bilen tillsammans med Gisèle. Hon bar en 23 kg väska på huvudet. Afrikanska kvinnor är starka på flera sätt ... När vi närmar oss Plateau ser vi att vägen är avspärrad. Den blir det ibland när det är statsbesök eller när presidenten ska ut på vift. Vi parkerar mitt emot Plateau. Freddy väntar och jag går för att säga adjö, lämna tillbaka nycklar och dator och hämta Blaise som ska skjutsa.
Vi kommer iväg men blir stoppade vid CCF-rondellen. Där får vi veta att det är Benins president som kommer eller ska åka iväg. Vi väntar en stund och får sen åka, men inte raka vägen mot MayaMaya. Blaise åker någon sväng över Plateau de 15 ans som han tror ska vara framkomlig. Vi står i princip still i över en timme. Jag känner mig stressad. Blaise menar att Ethiopian Airlins nog väntar in mig ... Planet går 12.40. Vi är där vid 12-tiden! Jag säger hej då till Freddy och blir insläppt direkt. Blais parkerar bilen och jag missar därför honom. Checkar in mitt bagage och blir trevligt bemött av en man som kontrollerar om jag är med på passagerarlistan. Han ger mig en lapp med sitt telefonnummer, smeker min hand lite förföriskt och ber mig ringa när jag kommer till Sverige! Vad är nu detta? Undrar om min T-shirt sänder ut några konstiga signaler?! Jag fick den av Sissi. Den har ett stort hjärta på framsidan och så står det Saint Valentin. På ryggen står det att man bör testa sig gällande HIV/SIDA för att få en fin Alla Hjärtans-dag ... T-shirten är med i den kampanjen. Hm.
Handbagaget kollas och jag blir kroppsvisiterad. Jag sjunker ner på min bänk i väntan på att få gå ut genom gaten och känner mig vemodig över att lämna Brazzaville. Mitt emot mig sitter en libanesisk "strandraggare" med mycket skinande produkter i håret. Jag är trött och orkar inte med att titta på folk utan blundar och försjunker i tankar. Strax är det dags att gå på planet. När jag har satt mig på min plats kommer "strandraggaren" och slår sig ner bredvid. Jag suckar lite inombords, men det får jag skämmas för. Det visar sig nämligen att han är jättetrevlig. Han är libanes och jobbar i P-N, Libanon och Dubai med byggvaror. Familjen är i Libanon. Han är muslim. Vi pratar hela vägen till Addis (d v s 4 timmar) och har trevligt. Han reser den här sträckan många gånger per år p g a sitt jobb i byggbranschen och talar om för mig att vi ska flyga över till Kinshasa, vilket tar 15 min. Där går en del av och nya kommer på. Tyvärr dröjer det tills efter att vi lyfter från Kinshasa tills man serverar mat. Då har jag inte ätit sen frukosten och klockan har hunnit bli ca 16! Hungern har gått över men när jag väl börjar äta så kastar jag i mig maten ... och får snart magknip. Muhamed (han heter faktiskt det) och jag pratar byggsektorn, ekonomi, familjer, kultur, religion, politik mm När vi kommer till Addis skyfflas han iväg till Beirut-gaten och jag till Stockholmsgaten och vi ses inte mer. Itressant möte.
Jag väntar i Addis Abeba i 4 timmar med min magknip. När jag kliver på planet som går till Stockholm via Rom kan man lätt se vilka som ska till Rom resp. Stockholm :) Själv hamnar jag denna gång bredvid två nunnor! Vi pratar inte så mycket utan försöker sova mest, under natten. Resan känns lång. Ett barn intill skriker ganska länge på morgonkvisten. Mamman (om det är mamman?) verkar mycket trött och tafatt. Det kliar i fingrarna. Jag har lust att ta över, men som försiktig svensk gör man ju inte det. Flygvärdinnorna försöker ge lite tipps till mamman så barnet somnar en liten stund, men vaknar och skriker igen.
När vi landat och klivit av planet känns det så ödsligt överallt. Hämtar väskorna. Det står ett gäng poliser med knarkhundar som man ska passera. Jag blir så intresserad av hundarna och hur de jobbar att hundföraren måste säga åt mig att gå vidare ... :) Lite jobbigt mottagande för en del. Jag förklarade för den unga mamman vad som var på gång och då såg hon lite lugnare ut.
Palle möter. Kieseeee! (= glädje!) Vi tar en fika på flygplatsen och åker sen hemåt. Får lunch hos syrran utanför Skärblacka. Föräldrarna är också där. Det är fint att ses igen. Sen åker vi hem till Nykil där baren väntar. Mys, mys!!
Vi kommer iväg men blir stoppade vid CCF-rondellen. Där får vi veta att det är Benins president som kommer eller ska åka iväg. Vi väntar en stund och får sen åka, men inte raka vägen mot MayaMaya. Blaise åker någon sväng över Plateau de 15 ans som han tror ska vara framkomlig. Vi står i princip still i över en timme. Jag känner mig stressad. Blaise menar att Ethiopian Airlins nog väntar in mig ... Planet går 12.40. Vi är där vid 12-tiden! Jag säger hej då till Freddy och blir insläppt direkt. Blais parkerar bilen och jag missar därför honom. Checkar in mitt bagage och blir trevligt bemött av en man som kontrollerar om jag är med på passagerarlistan. Han ger mig en lapp med sitt telefonnummer, smeker min hand lite förföriskt och ber mig ringa när jag kommer till Sverige! Vad är nu detta? Undrar om min T-shirt sänder ut några konstiga signaler?! Jag fick den av Sissi. Den har ett stort hjärta på framsidan och så står det Saint Valentin. På ryggen står det att man bör testa sig gällande HIV/SIDA för att få en fin Alla Hjärtans-dag ... T-shirten är med i den kampanjen. Hm.
Handbagaget kollas och jag blir kroppsvisiterad. Jag sjunker ner på min bänk i väntan på att få gå ut genom gaten och känner mig vemodig över att lämna Brazzaville. Mitt emot mig sitter en libanesisk "strandraggare" med mycket skinande produkter i håret. Jag är trött och orkar inte med att titta på folk utan blundar och försjunker i tankar. Strax är det dags att gå på planet. När jag har satt mig på min plats kommer "strandraggaren" och slår sig ner bredvid. Jag suckar lite inombords, men det får jag skämmas för. Det visar sig nämligen att han är jättetrevlig. Han är libanes och jobbar i P-N, Libanon och Dubai med byggvaror. Familjen är i Libanon. Han är muslim. Vi pratar hela vägen till Addis (d v s 4 timmar) och har trevligt. Han reser den här sträckan många gånger per år p g a sitt jobb i byggbranschen och talar om för mig att vi ska flyga över till Kinshasa, vilket tar 15 min. Där går en del av och nya kommer på. Tyvärr dröjer det tills efter att vi lyfter från Kinshasa tills man serverar mat. Då har jag inte ätit sen frukosten och klockan har hunnit bli ca 16! Hungern har gått över men när jag väl börjar äta så kastar jag i mig maten ... och får snart magknip. Muhamed (han heter faktiskt det) och jag pratar byggsektorn, ekonomi, familjer, kultur, religion, politik mm När vi kommer till Addis skyfflas han iväg till Beirut-gaten och jag till Stockholmsgaten och vi ses inte mer. Itressant möte.
Jag väntar i Addis Abeba i 4 timmar med min magknip. När jag kliver på planet som går till Stockholm via Rom kan man lätt se vilka som ska till Rom resp. Stockholm :) Själv hamnar jag denna gång bredvid två nunnor! Vi pratar inte så mycket utan försöker sova mest, under natten. Resan känns lång. Ett barn intill skriker ganska länge på morgonkvisten. Mamman (om det är mamman?) verkar mycket trött och tafatt. Det kliar i fingrarna. Jag har lust att ta över, men som försiktig svensk gör man ju inte det. Flygvärdinnorna försöker ge lite tipps till mamman så barnet somnar en liten stund, men vaknar och skriker igen.
När vi landat och klivit av planet känns det så ödsligt överallt. Hämtar väskorna. Det står ett gäng poliser med knarkhundar som man ska passera. Jag blir så intresserad av hundarna och hur de jobbar att hundföraren måste säga åt mig att gå vidare ... :) Lite jobbigt mottagande för en del. Jag förklarade för den unga mamman vad som var på gång och då såg hon lite lugnare ut.
Palle möter. Kieseeee! (= glädje!) Vi tar en fika på flygplatsen och åker sen hemåt. Får lunch hos syrran utanför Skärblacka. Föräldrarna är också där. Det är fint att ses igen. Sen åker vi hem till Nykil där baren väntar. Mys, mys!!
tisdag 14 februari 2012
Sista morgonen
Sista morgonen. Det är ganska svalt, men jag svettas för att jag håller på med packningen. Två väskor med mer 2bL%252fCRUP varje. 23 är maxvikt per väska. Hoppas vågen visar rätt! Sitter en stund på balkongen och tar in ljuden, dofterna och odörerna. Staden vaknar med sina bekanta ljud. Snart är jag långt härifrån. Korsar Afrika till Addis Abeba och sen norrut. Jag har haft en svår men fantastisk tid på samma gång. Många arbetsuppgifter att sätta sig in i på kort tid. Många kontakter, gamla och nya. Jag känner mig berikad. Tack Gud!
En eller två kompisar ska komma hit nu på morgonen och säga adjö. Får se om de lyckas komma igenom morgontrafiken. Kanske kan man få lite bärhjälp. Har handbagage också och datorn som ska lämpas av på kontoret. Passerar där för att säga au revoir (på återseende). Kanske ska gå och köpa några beignéer ... om jag blir sittande länge på flygplatsen ... Ska köpa refill till telefonen också så att jag kan ringa lite när jag sitter där och väntar.
Telefonen ringde igår kväll. "Vad fort tiden har gått. Ska du redan åka?! Lycklig resa". Tack snälla. Kärlek och omtanke värmer.
Love
/Katarina
En eller två kompisar ska komma hit nu på morgonen och säga adjö. Får se om de lyckas komma igenom morgontrafiken. Kanske kan man få lite bärhjälp. Har handbagage också och datorn som ska lämpas av på kontoret. Passerar där för att säga au revoir (på återseende). Kanske ska gå och köpa några beignéer ... om jag blir sittande länge på flygplatsen ... Ska köpa refill till telefonen också så att jag kan ringa lite när jag sitter där och väntar.
Telefonen ringde igår kväll. "Vad fort tiden har gått. Ska du redan åka?! Lycklig resa". Tack snälla. Kärlek och omtanke värmer.
Love
/Katarina
måndag 13 februari 2012
Sista dagen
Sista hela dagen. I morgon är det resdag. Ska göra ett sista ryck med jobbet. Sista måndagsmötet. Säga hej då ...
Snart kommer mina blogginlägg att upphöra på den här adressen men fortsätta här:
http://penseer.blogspot.com/
men kanske lite mer sporadiskt. Jag får se.
Bernadette kom nyss in och pratade lite. Kommer sakna henne. Vi känner ju varandra sen 1987. Jag gav henne en påse som hon ska vidarebefordra till Honorine. Hon kom sen med några mango som jag ska försöka lägga i resväskan. De var från Rebecka. Dom är snälla, damerna.
Snart kommer mina blogginlägg att upphöra på den här adressen men fortsätta här:
http://penseer.blogspot.com/
men kanske lite mer sporadiskt. Jag får se.
Bernadette kom nyss in och pratade lite. Kommer sakna henne. Vi känner ju varandra sen 1987. Jag gav henne en påse som hon ska vidarebefordra till Honorine. Hon kom sen med några mango som jag ska försöka lägga i resväskan. De var från Rebecka. Dom är snälla, damerna.
söndag 12 februari 2012
Släkten
Huvudet värker. Skulle vilja gå på gudstjänst den sista söndagen men tror inte jag orkar. Det krävs ju en del ork för dessa (oftast) 3-timmarsgudstjänster. Trist att vara sjuk :(
Det är strömlöst sen i natt någon gång. Mulet, 27,3 grader och 76% luftfuktighet. Ska ta mig någon slags frukost - yoghyrt och müssli, tror jag - och sen svälja fyra tabletter av malariakuren.
Tänker på packning och jobb. Ska också träffa Sissi och hans barn. De kommer hit efter söndagsskolan för att säga Hej då. De är gulliga. De kallar mig faster. När Sissi och jag träffades på banken härom veckan sa han till en av höjdarna som gick förbi att jag var hans syster :) Hon stirrade lite förundrat och muttrade något irriterat och gick vidare. Men Sissi bara garvade sitt speciella skratt. Roligt! Och så är det Jack som jag reste med till Matombe, som kallar mig Yaya (storasyster typ). Jag har gärna honom som lillebror. Så syskonskaran har utökats, från att bara (förlåt Annika!) ha en syster (åsså Chris förstås ...). Får se om vi kan ha familjeträff någon gång!
Det är strömlöst sen i natt någon gång. Mulet, 27,3 grader och 76% luftfuktighet. Ska ta mig någon slags frukost - yoghyrt och müssli, tror jag - och sen svälja fyra tabletter av malariakuren.
Tänker på packning och jobb. Ska också träffa Sissi och hans barn. De kommer hit efter söndagsskolan för att säga Hej då. De är gulliga. De kallar mig faster. När Sissi och jag träffades på banken härom veckan sa han till en av höjdarna som gick förbi att jag var hans syster :) Hon stirrade lite förundrat och muttrade något irriterat och gick vidare. Men Sissi bara garvade sitt speciella skratt. Roligt! Och så är det Jack som jag reste med till Matombe, som kallar mig Yaya (storasyster typ). Jag har gärna honom som lillebror. Så syskonskaran har utökats, från att bara (förlåt Annika!) ha en syster (åsså Chris förstås ...). Får se om vi kan ha familjeträff någon gång!
lördag 11 februari 2012
Fredag från min balkong
En vacker, lång man i sina bästa år (d v s lite rund om
magen) går omkring på taket mitt emot. Han har en kritvit bobo (lång senegalessärk)
och lika vita byxor som bara skymtar fram längst ner. Han böjer sig ner på knä
och ber en stund. Han reser sig och tar fram mobilen och ringer flera samtal
verkar det som. Kliar sig lite här och där. Han utstrålar självsäkerhet. Det finns många, både män och
kvinnor, som utstrålar en självkänsla som är befriande. Inte många män är
manliga i en vit lång särk! Jag får en ”flash back” till biblisk tid och kan se
männen i särkar som lite mer mänskliga helt plötsligt … Tillbedjan mitt i
vardagslivet. Fint, egentligen.
Så traskar äggkillen förbi nere på vägen. Helt obekymrat släntrar han fram
med ca 10 plattor ägg staplade på varandra, på huvudet. Han går rätt fort och
svänger med armarna. Det är en slags mobil kioskverksamhet. Han säljer kokta
ägg. Man får dem skalade och saltade på stället. Kanske kan man få andra
tillbehör också. Jag vet inte. Smidigt mellanmål. Och nyttigt.
Det blåser upp och mörknar på himmelen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)