Resan hem var innehållsrik. Sissi kom på morgonen och sa hej då. Han skulle iväg och jobba sen. Vi delade en mango och lite bröd. Jag hade inte riktigt ro att äta någon bättre frukost. Pastor Freddy kom också och skulle följa mig till flyget. Han bad en bön om Guds beskydd över resan. Snällt. Vi lastade ner mitt bagage till bilen tillsammans med Gisèle. Hon bar en 23 kg väska på huvudet. Afrikanska kvinnor är starka på flera sätt ... När vi närmar oss Plateau ser vi att vägen är avspärrad. Den blir det ibland när det är statsbesök eller när presidenten ska ut på vift. Vi parkerar mitt emot Plateau. Freddy väntar och jag går för att säga adjö, lämna tillbaka nycklar och dator och hämta Blaise som ska skjutsa.
Vi kommer iväg men blir stoppade vid CCF-rondellen. Där får vi veta att det är Benins president som kommer eller ska åka iväg. Vi väntar en stund och får sen åka, men inte raka vägen mot MayaMaya. Blaise åker någon sväng över Plateau de 15 ans som han tror ska vara framkomlig. Vi står i princip still i över en timme. Jag känner mig stressad. Blaise menar att Ethiopian Airlins nog väntar in mig ... Planet går 12.40. Vi är där vid 12-tiden! Jag säger hej då till Freddy och blir insläppt direkt. Blais parkerar bilen och jag missar därför honom. Checkar in mitt bagage och blir trevligt bemött av en man som kontrollerar om jag är med på passagerarlistan. Han ger mig en lapp med sitt telefonnummer, smeker min hand lite förföriskt och ber mig ringa när jag kommer till Sverige! Vad är nu detta? Undrar om min T-shirt sänder ut några konstiga signaler?! Jag fick den av Sissi. Den har ett stort hjärta på framsidan och så står det Saint Valentin. På ryggen står det att man bör testa sig gällande HIV/SIDA för att få en fin Alla Hjärtans-dag ... T-shirten är med i den kampanjen. Hm.
Handbagaget kollas och jag blir kroppsvisiterad. Jag sjunker ner på min bänk i väntan på att få gå ut genom gaten och känner mig vemodig över att lämna Brazzaville. Mitt emot mig sitter en libanesisk "strandraggare" med mycket skinande produkter i håret. Jag är trött och orkar inte med att titta på folk utan blundar och försjunker i tankar. Strax är det dags att gå på planet. När jag har satt mig på min plats kommer "strandraggaren" och slår sig ner bredvid. Jag suckar lite inombords, men det får jag skämmas för. Det visar sig nämligen att han är jättetrevlig. Han är libanes och jobbar i P-N, Libanon och Dubai med byggvaror. Familjen är i Libanon. Han är muslim. Vi pratar hela vägen till Addis (d v s 4 timmar) och har trevligt. Han reser den här sträckan många gånger per år p g a sitt jobb i byggbranschen och talar om för mig att vi ska flyga över till Kinshasa, vilket tar 15 min. Där går en del av och nya kommer på. Tyvärr dröjer det tills efter att vi lyfter från Kinshasa tills man serverar mat. Då har jag inte ätit sen frukosten och klockan har hunnit bli ca 16! Hungern har gått över men när jag väl börjar äta så kastar jag i mig maten ... och får snart magknip. Muhamed (han heter faktiskt det) och jag pratar byggsektorn, ekonomi, familjer, kultur, religion, politik mm När vi kommer till Addis skyfflas han iväg till Beirut-gaten och jag till Stockholmsgaten och vi ses inte mer. Itressant möte.
Jag väntar i Addis Abeba i 4 timmar med min magknip. När jag kliver på planet som går till Stockholm via Rom kan man lätt se vilka som ska till Rom resp. Stockholm :) Själv hamnar jag denna gång bredvid två nunnor! Vi pratar inte så mycket utan försöker sova mest, under natten. Resan känns lång. Ett barn intill skriker ganska länge på morgonkvisten. Mamman (om det är mamman?) verkar mycket trött och tafatt. Det kliar i fingrarna. Jag har lust att ta över, men som försiktig svensk gör man ju inte det. Flygvärdinnorna försöker ge lite tipps till mamman så barnet somnar en liten stund, men vaknar och skriker igen.
När vi landat och klivit av planet känns det så ödsligt överallt. Hämtar väskorna. Det står ett gäng poliser med knarkhundar som man ska passera. Jag blir så intresserad av hundarna och hur de jobbar att hundföraren måste säga åt mig att gå vidare ... :) Lite jobbigt mottagande för en del. Jag förklarade för den unga mamman vad som var på gång och då såg hon lite lugnare ut.
Palle möter. Kieseeee! (= glädje!) Vi tar en fika på flygplatsen och åker sen hemåt. Får lunch hos syrran utanför Skärblacka. Föräldrarna är också där. Det är fint att ses igen. Sen åker vi hem till Nykil där baren väntar. Mys, mys!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar