A la maison. Hemma.

Vue de la cuisine. Utsikt från köksfönstret.

Nu avslutas denna blogg ...

Och jag fortsätter med min hemmablogg: http://penseer.blogspot.com/

Jag hoppas att vi ses! Kram

Resan hem

Resan hem var innehållsrik. Sissi kom på morgonen och sa hej då. Han skulle iväg och jobba sen. Vi delade en mango och lite bröd. Jag hade inte riktigt ro att äta någon bättre frukost. Pastor Freddy kom också och skulle följa mig till flyget. Han bad en bön om Guds beskydd över resan. Snällt. Vi lastade ner mitt bagage till bilen tillsammans med Gisèle. Hon bar en 23 kg väska på huvudet. Afrikanska kvinnor är starka på flera sätt ... När vi närmar oss Plateau ser vi att vägen är avspärrad. Den blir det ibland när det är statsbesök eller när presidenten ska ut på vift. Vi parkerar mitt emot Plateau. Freddy väntar och jag går för att säga adjö, lämna tillbaka nycklar och dator och hämta Blaise som ska skjutsa.

Vi kommer iväg men blir stoppade vid CCF-rondellen. Där får vi veta att det är Benins president som kommer eller ska åka iväg. Vi väntar en stund och får sen åka, men inte raka vägen mot MayaMaya. Blaise åker någon sväng över Plateau de 15 ans som han tror ska vara framkomlig. Vi står i princip still i över en timme. Jag känner mig stressad. Blaise menar att Ethiopian Airlins nog väntar in mig ... Planet går 12.40. Vi är där vid 12-tiden! Jag säger hej då till Freddy och blir insläppt direkt. Blais parkerar bilen och jag missar därför honom. Checkar in mitt bagage och blir trevligt bemött av en man som kontrollerar om jag är med på passagerarlistan. Han ger mig en lapp med sitt telefonnummer, smeker min hand lite förföriskt och ber mig ringa när jag kommer till Sverige! Vad är nu detta? Undrar om min T-shirt sänder ut några konstiga signaler?! Jag fick den av Sissi. Den har ett stort hjärta på framsidan och så står det Saint Valentin. På ryggen står det att man bör testa sig gällande HIV/SIDA för att få en fin Alla Hjärtans-dag ... T-shirten är med i den kampanjen. Hm.

Handbagaget kollas och jag blir kroppsvisiterad. Jag sjunker ner på min bänk i väntan på att få gå ut genom gaten och känner mig vemodig över att lämna Brazzaville. Mitt emot mig sitter en libanesisk "strandraggare" med mycket skinande produkter i håret. Jag är trött och orkar inte med att titta på folk utan blundar och försjunker i tankar. Strax är det dags att gå på planet. När jag har satt mig på min plats kommer "strandraggaren" och slår sig ner bredvid. Jag suckar lite inombords, men det får jag skämmas för. Det visar sig nämligen att han är jättetrevlig. Han är libanes och jobbar i P-N, Libanon och Dubai med byggvaror. Familjen är i Libanon. Han är muslim. Vi pratar hela vägen till Addis (d v s 4 timmar) och har trevligt. Han reser den här sträckan många gånger per år p g a sitt jobb i byggbranschen och talar om för mig att vi ska flyga över till Kinshasa, vilket tar 15 min. Där går en del av och nya kommer på. Tyvärr dröjer det tills efter att vi lyfter från Kinshasa tills man serverar mat. Då har jag inte ätit sen frukosten och klockan har hunnit bli ca 16! Hungern har gått över men när jag väl börjar äta så kastar jag i mig maten ... och får snart magknip. Muhamed (han heter faktiskt det) och jag pratar byggsektorn, ekonomi, familjer, kultur, religion, politik mm När vi kommer till Addis skyfflas han iväg till Beirut-gaten och jag till Stockholmsgaten och vi ses inte mer. Itressant möte.

Jag väntar i Addis Abeba i 4 timmar med min magknip. När jag kliver på planet som går till Stockholm via Rom kan man lätt se vilka som ska till Rom resp. Stockholm :) Själv hamnar jag denna gång bredvid två nunnor! Vi pratar inte så mycket utan försöker sova mest, under natten. Resan känns lång. Ett barn intill skriker ganska länge på morgonkvisten. Mamman (om det är mamman?) verkar mycket trött och tafatt. Det kliar i fingrarna. Jag har lust att ta över, men som försiktig svensk gör man ju inte det. Flygvärdinnorna försöker ge lite tipps till mamman så barnet somnar en liten stund, men vaknar och skriker igen.

När vi landat och klivit av planet känns det så ödsligt överallt. Hämtar väskorna. Det står ett gäng poliser med knarkhundar som man ska passera. Jag blir så intresserad av hundarna och hur de jobbar att hundföraren måste säga åt mig att gå vidare ... :) Lite jobbigt mottagande för en del. Jag förklarade för den unga mamman vad som var på gång och då såg hon lite lugnare ut.

Palle möter. Kieseeee! (= glädje!) Vi tar en fika på flygplatsen och åker sen hemåt. Får lunch hos syrran utanför Skärblacka. Föräldrarna är också där. Det är fint att ses igen. Sen åker vi hem till Nykil där baren väntar. Mys, mys!!

Sista morgonen

Sista morgonen. Det är ganska svalt, men jag svettas för att jag håller på med packningen.  Två väskor med mer 2bL%252fCRUP varje. 23 är maxvikt per väska. Hoppas vågen visar rätt! Sitter en stund på balkongen och tar in ljuden, dofterna och odörerna. Staden vaknar med sina bekanta ljud. Snart är jag långt härifrån. Korsar Afrika till Addis Abeba och sen norrut. Jag har haft en svår men fantastisk tid på samma gång. Många arbetsuppgifter att sätta sig in i på kort tid. Många kontakter, gamla och nya. Jag känner mig berikad. Tack Gud!

En eller två kompisar ska komma hit nu på morgonen och säga adjö. Får se om de lyckas komma igenom morgontrafiken. Kanske kan man få lite bärhjälp. Har handbagage också och datorn som ska lämpas av på kontoret. Passerar där för att säga au revoir (på återseende). Kanske ska gå och köpa några beignéer ... om jag blir sittande länge på flygplatsen ... Ska köpa refill till telefonen också så att jag kan ringa lite när jag sitter där och väntar.

Telefonen ringde igår kväll. "Vad fort tiden har gått. Ska du redan åka?! Lycklig resa". Tack snälla. Kärlek och omtanke värmer.

Love

/Katarina

Sista dagen

Sista hela dagen. I morgon är det resdag. Ska göra ett sista ryck med jobbet. Sista måndagsmötet. Säga hej då ...

Snart kommer mina blogginlägg att upphöra på den här adressen men fortsätta här:

http://penseer.blogspot.com/

men kanske lite mer sporadiskt. Jag får se.

Bernadette kom nyss in och pratade lite. Kommer sakna henne. Vi känner ju varandra sen 1987. Jag gav henne en påse som hon ska vidarebefordra till Honorine. Hon kom sen med några mango som jag ska försöka lägga i resväskan. De var från Rebecka. Dom är snälla, damerna.

Släkten

Huvudet värker. Skulle vilja gå på gudstjänst den sista söndagen men tror inte jag orkar. Det krävs ju en del ork för dessa (oftast) 3-timmarsgudstjänster. Trist att vara sjuk :(

Det är strömlöst sen i natt någon gång. Mulet, 27,3 grader och 76% luftfuktighet. Ska ta mig någon slags frukost - yoghyrt och müssli, tror jag - och sen svälja fyra tabletter av malariakuren.

Tänker på packning och jobb. Ska också träffa Sissi och hans barn. De kommer hit efter söndagsskolan för att säga Hej då. De är gulliga. De kallar mig faster. När Sissi och jag träffades på banken härom veckan sa han till en av höjdarna som gick förbi att jag var hans syster :) Hon stirrade lite förundrat och muttrade något irriterat och gick vidare. Men Sissi bara garvade sitt speciella skratt. Roligt! Och så är det Jack som jag reste med till Matombe, som kallar mig Yaya (storasyster typ). Jag har gärna honom som lillebror. Så syskonskaran har utökats, från att bara (förlåt Annika!) ha en syster (åsså Chris förstås ...). Får se om vi kan ha familjeträff någon gång!

Fredag från min balkong

En vacker, lång man i sina bästa år (d v s lite rund om magen) går omkring på taket mitt emot. Han har en kritvit bobo (lång senegalessärk) och lika vita byxor som bara skymtar fram längst ner. Han böjer sig ner på knä och ber en stund. Han reser sig och tar fram mobilen och ringer flera samtal verkar det som. Kliar sig lite här och där. Han  utstrålar självsäkerhet. Det finns många, både män och kvinnor, som utstrålar en självkänsla som är befriande. Inte många män är manliga i en vit lång särk! Jag får en ”flash back” till biblisk tid och kan se männen i särkar som lite mer mänskliga helt plötsligt … Tillbedjan mitt i vardagslivet. Fint, egentligen.

Så traskar äggkillen förbi nere på vägen. Helt obekymrat släntrar han fram med ca 10 plattor ägg staplade på varandra, på huvudet. Han går rätt fort och svänger med armarna. Det är en slags mobil kioskverksamhet. Han säljer kokta ägg. Man får dem skalade och saltade på stället. Kanske kan man få andra tillbehör också. Jag vet inte. Smidigt mellanmål. Och nyttigt.

Det blåser upp och mörknar på himmelen.

Joie! Glädje!

Morgon i Matombe

Mais Madame!

Idag ska jag konfirmera biljetten. Ska också ta ett malariaprov på ett laboratorium i PotoPoto. Känner mig lite hängig. Jag har blivit rådd att testa mig här. Hemma hinner man dö innan de vill ge någon kur ...

Var så hängig igår att jag körde mot polismans tecken och höll på att krocka med en militärjeep. Blev utskälld efter noter av en polis (som tyvärr hade rätt). Jag var chockad - ok då, jag fällde väl en tår och sa att jag hade feber - och polisen mjuknade och sa med snäll röst "mais Madame, vous devez conduire plus prudent" (Madame, kör försiktigt hädanefter). Jag tackade och åkte därifrån, lite skakig faktiskt.

Fick besök på eftermiddagen. Vi käkade tårta och jag kände mig genast bättre :) Hann jobba ifatt en hel del på kvällen sen. Sovit gott i natt.

Matombe 2-5 februari

Skrivet den 6 februari: 

Känner mig lite dagen efter. Åkte till Matombe (distrikt Musana) i torsdags och kom tillbaks igår, söndag. Det var roligt, omtumlande, vackert, glädjande och en fruktansvärd väg särskilt på ditvägen. Det var Freddy som var bjuden dit att predika. Jag erbjöd mig att följa med och köra … Sissi och en kompis till honom skulle följa med men backade ur i sista sekund. Med kom istället en brorson (eller systerson?) till Freddy som sekreterare i ett CBE-distrikt i Bzv (typ SMU) och en församlingsmedlem från Matombe som skulle visa vägen. Brorsonen heter Jack och är världens gulligaste! Han översatte åt mig hela tiden och är hur trevlig som helst. Vi hade många samtal om livet. Församlingsbon som skulle guida visade oss en mycket sällan använd väg som bitvis var helt igenväxt. Det var en pärs att köra där. Största delen av vägen är asfalterad och fin ut från Brazzaville men de sista milen var förskräckliga. Spårigt, en massa hål, växtligheten skrapade bilen från alla håll, underifrån, från sidorna och ovanifrån. 

Har duschat och suttit (på huk) på dass i den vackraste soluppgång man kan tänka sig. En stor röd sol gick upp över Matombes kullar, så snabbt att man såg hur den rörde sig. Dasset hade ingen dör så jag ”multitaskade” och tog kort samtidigt som … Duschen hade dörr men stora hål i väggen där man kunde beundra utsikten samtidigt. Morgonens ljud när alla vaknar, fåglar kvittrar, tuppar gal, cikadorna spelar. Morgonen är nyvaknad och luften fräsch. En eld brinner vi kökshuset där Antoinette förbereder frukost. När jag vaknade hörde jag hur hon sopade gården. Tupparna väckte mig medan det fortfarande var mörkt. Jag hörde hur pastor Eliser snarkade, men jag somnade om. Jag har ingen koll på klockan. Mobilen är min klocka och eftersom det inte finns täckning utom på något enstaka ställe bortom kyrkan, har jag stängt av den. Jag följer bara med dom andra, äter när de säger till, går till kyrkan när kyrkklockan har ringt två gånger. Församlingsborna är uppspelta för att det har kommit en ”mundele” på besök. Det påminner tydligen om goda tider när det fanns missionärer i närheten. Jag känner mig väldigt uppskattad och ompysslad. Dagar av harmoni och omsorg. Men problem saknas inte förstås. Kommer i samtal med Antoinette som pratar av sig lite om sin oro för församlingen och att folk inte lägger manken till längre, särskilt inte de yngre. Hon är församlingskassör och har varit distriktskassör tidigare. Helt plötsligt känns problemen igen … Jag berättar lite om hur det är hemma och vi får en stund av samförstånd. Tyvärr finns det också en del orimliga förväntningar så fort en ”mundele” visar sig men jag försöker förklara, parera så gott jag kan.

Vi äter foufou, sakasaka, bönor, ägg, bröd, ris, kyckling, nsafou, avokado, mango, passionsfrukt. Frukterna är fallfrukt eller plockas direkt från träden.

Känner mig  nära och främmande om vart annat. Det blir lite lägerkänsla mellan Freddy, Jack, pastor Elisier, mama Antoinette och mig. En närhet i stunden som kanske inte kommer vara. Troligtvis inte. Men just nu finns den.

Hönorna pickar och tuppen hoppar upp i mangoträdet för natten. Fotogenlamporna tänds när elmotorn ska stängas av. Var har jag ficklampan? Den är bra att ha till hands. Tandkräm på. Vattenflaska fram. Ställer mig vid husknuten och borstar tänderna.  Hör något otrevligt väsande bland löven. Backar snabbt. Kanske en orm. Jag kryper in under mitt myggnät och somnar och sover gott trots den tunna madrassen.

På lördagskvällen gör pastorerna, Jack och jag ett bejublat sångframträdande i konserten där flera körer och enskilda sjunger. Eliser spelar gitarr och vi sjunger "Se jag vill bära" (psalm 89 som är skriven av en kongoles) och "O hur saligt att få vandra" omväxlande på munukutuba (eller kikongo eller kilari ...) och svenska. På söndagsgudstjänsten sjunger vi "O store Gud" på flera språk inkl franska. Det känns som en förbrödring mellan folken. Tänk vad lite sång och musik kan göra!

Vi återvänder till Brazzaville glada och nöjda med bilen full av frukt och maniok + två tuppar. Vi tar en annan väg tillbaka (!) som är 4 mil längre men något bättre. Trots detta kör vi fast i lös sand och får skotta oss loss. Jack håller humöret uppe och säger att han har varit med om mycket värre. Vi sjunger i bilen också. Det känns tomt när vi skiljs åt på kvällen. Det har varit en fin helg!

Reseförberedelser

En liten styrketår på kvällskvisten :) 

Fixade lite förning till resan igår kväll, en tonfiskröra att ha i baguetter och en sacher igen (varför ändra på ett vinnande koncept :) Jag blev mer eller mindre beordrad att fixa fram lite matsäck av reseledaren så det var bara att lyda. Slängde med lite kalla pannkakor också. Gick upp 5.30 och hackade ägg till tonfiskröran, skar upp några tårtbitar och la i en burk. Har frusit vatten i några småflaskor och använder som kylklampar ... En del ytterligare proviant ska handlas på väg ut från stan. Vi blir 4 pers, en som jag känner sen förut, en som jag träffade igår och en från Musana som passar på att få skjuts. "Il faut profiter". Två andra kompisar backade ur i sista stund ... men det fylldes snabbt på med nya. Det blir alltså en kyrkhelg eftersom det är en pastor med anhang som jag har hakat på. Han tyckte att jag kunde predika lite, men jag tror jag avstår :) Kanske eventuellt sjunger något om andan faller på. Vi får se. Musana är en gammal missionsstation där jag var för 25 år sen på volontärutbildning. Ska bli roligt att komma dit igen. Ska bli fint med lugnet på landet ...

Nu ska jag avsluta en hel del saker på januari innan jag åker. Alltså i bokföringen. Kräva in lite redovisningar och göra några själv. T ex debitera ut bilarnas kilometer. Mitt personliga konto blev tungt belastat den här månaden :( Vi betalar 400 cfa/km ( 5,50 sek/km). Bilarna slits rätt hårt här, särskilt om man kör ute i bushen (broussen heter det här), men även i stan. Vägarna är bitvis skruttiga.

Bon week-end!

Svensk på bilresa från Amsterdam ...

Var en sväng till matstället vid marknaden och åt kyckling och ris med små gröna ärtor och lök. Vatten till. Gott. Passar på att fortsätta jobba lite längre.

Nyss bankade det på dörren och en svensk kille med sin holländska flickvän frågade efter svenska ambassaden. Den ligger i Kinshasa tvärs över floden, men doktor Ndandou i kontoret intill är ju svensk konsul men hade gått för dagen så de får komma igen imorgon bitti. De hade kört bil från Amsterdam och hit och ville ha visum till RDC (Kongo-Kinshasa) för att åka därigenom till Angola. Tuffa typer. De frågade efter sevärdheter och jag skickade dem till souvenirmarknaden och till Mami Wata :) That's about it. 

Nu måste det jobbas eftersom jag åker till Musana i morgon efter lunch. Kul, ska det bli.

This and that

Skön morgon efter sval natt. Sov kort men intensivt. Drömde en massa t o m. Två äggmackor och två glas vatten till frukost.

Skjutsade Lillemor (kollega) till flyget igår kväll. Väskorna var inlämnade redan på dagen så det var inget krångel utan bara att gå rakt in. Förundras varje gång över den flashiga nya flygplatsbyggnadensom t o m har rulltrappa :) Om två veckor åker jag själv.

Ska åka en sväng till banken idag. Har helt slut på pengar i mina kassor. Senare idag blir det lite planering för Musana-resan (10 mil ca från Bzv). Åker på torsdag. Kommer hem söndag.

Ha en skön dag varhelst i världen du befinner dig och hoppas du har en vän som kan massera dina ömmande axlar, stryka håret ur din panna och säga att du är fin. Ska se om jag kan leta upp någon ... Take care!

Livsberättelser

Var och badade i Katarakterna, där Djouéfloden rinner ut i Kongofloden, i lördags. En kompis bjöd med mig på picknick dit. Det var varmt som i en bakugn, men mycket härligt när vi äntligen kom fram till ett bra ställe under ett träd med ljuvlig skugga. Man fick ta en pirogue över till ön och sen klättra en hel del över en massa klippblock (som ligger under vatten är nivån är som högst). Jag doppade mig, men inte kompisen eftersom han inte kan simma. Det är tydligen ganska vanligt att man inte har lärt sig det. Det var i alla fall härligt att komma ut från stan och andas lite. Vi hade ett intressant samtal om  folktro och om upplevelser som han hade haft under krigen. Känner mig privilegierad och rörd över att få del av sådana berättelser, vilket händer då och då.

På kvällen var vi svenskar på restaurang. Först åkte vi till Mami Wata, men där var det abonnerat av någon bankorganisation. Vi bestämde oss för att försöka på Terminalia. På vägen dit blev jag stoppad av polisen igen :( som påstod att jag inte hade stannat vid stopplikt, vilket jag tror att jag hade. Polis nr 2 släppte iväg oss efter en stunds dividerande ... Vi satt ute i trädgården under en baldakin. Det fläktade härligt vilket var skönt eftersom vi fick vänta ganska länge på maten. När den väl kom var den god.

Var bra trött efter utflykten i stekande sol och god mat på kvällen. Sov som en stock på natten.

Igår söndag jobbade jag en del. Lillemor tog en paus i packandet på eftermiddagen och fikade lite kaffe och tårta (kvar från i fredags kväll, som faktiskt var godare ett par dagar efter) hos mig.

Synintryck

Moi, på volonärhaket.

8-åriga Anna tar hand om grannens bäbis

Gothiagänget säger bye bye till Axel

På väg till picknick på en ö vid Djouéflodens utlopp i Kongofloden

Picknick i skuggan av ett jätteträd - härligt!

Fin blomma nere på gården (kommer inte på namnet just nu - ursäkta pappa!)

 

Random hund vid Hotel Michael.

En random hund till.

Oj, nu kom bilderna i fel ordning! Paul i pirogue (d v s urholkad-trästams-kanot).

Åsså lite käk på Terminalia (!), Lillemor, Frida, Sara, Markus och Peter

Seder och tro

Hade en liten bjudning igår kväll. En svensk, en tysk, en kongoles och jag. Vi åt pastagratäng och sachertårta till efterrätt. Det var gott. Blev en del intressanta diskussioner om kulturskillnader, seder och tro.

Har tagit det lugnt på morgonen. Frukost på balkongen i den relativa svalkan. Lite skräpeldning nere på gården. Lite mer mulet än vanligt. Ska det bli regn, månntro? Arga vakten stod och putsade på bilen när jag kom ner ... "Merci!" När jag kom till kontoret ville nattvakten "låna" 20.000 cfa för att köpa en mobil eftersom hans hade blivit stulen. Jag slingrade mig.

Ska jobba på förmiddagen. Sen picknick vid Kongofloden och ikväll restaurang med svenskarna.

Plastpåsar förbjuds

Bakade lite igår, vilket var trevligt. Var och handlade först och kom ihåg att ta med mig plastpåsar. Plastpåsar har förbjudits här i landet så övergången innan försäljare och kunder har lärt sig är lite kaotisk. På snabbköpet tillhandahölls kartonger för dem som inte hade något att packa i. På bageriet kunde man köpa en tygkasse för 200 cfa (2,70 sek). Hade tagit med mig en plastpåse hemifrån att handla socker i i senegalesaffären på hörnet men de hade kvar plastpåsar så det gick bra ändå. Handla strösocker i lösvikt kan ju vara lite knepigt ... Tanken med plastpåseförbud är ju förstås bra eftersom städerna svämmar över av skräp. Jorden är visst mycket svår att odla i stadsmiljöerna eftersom den är blandad med alltför mycket avfall (som inte multnar).

När man han går en liten sväng på stan för att handla förföljs man av tutande bilar, mestadels taxibilar som retar sig på att man går istället för att åka taxi ... Jag försöker ta tillvara de små möjligheterna till vardagsmotion, i värmen.

Nu är det fotbollsfeber här. Afrikakuppen pågår och storbildskärmar är uppsatta lite här och var. Det pratas om matcher och resultat. Jag är inte så insatt.

Inatt sov jag med öppen balkongdörr och fick på så sätt en behaglig temperatur i rummet. Jag har myggnät över sängen, instoppat under madrassen och så är det en myggnätsdörr i dörröppningen också, visserligen trasig, men ändå. Så jag klarade mig från kryp. Fick till och med dra över mig ett lakan fram på småtimmarna så svalt blev det. Skööönt.

Ska ha en liten bjudning ikväll. Helgens aktiviteter rapporteras i efterhand. Man vet aldrig vad som inträffar.

CU

Planera för vinter ...

Börjar tänka mer och mer på hemkomsten. Planering för diverse ... Kul. Livet är spännande.

Ringt revisorerna som ska revidera Agroforestery- projektet. Dom kommer på måndag för ett första snack med projektansvarig och Lillemor om hon hinner ... Hon ska ju flyga hem på kvällen.

Ska handla socker och smör idag för att baka en tårta ikväll tänkte jag. Kanske måste handla någon vettig kakform också och någon större ugnsfast form ...

Magnar med lille Markus kom in och fikade med oss förut. Igår åt vi tårta som dom hade haft med sig med anledning av Markus lillebrors 2-årsdag (har glömt vad han heter). Tårtan var inköpt på La Mandarine (patisserie) och smakade toppengott.

Air condition apparaterna på kontoret är servade så nu har vi vinter här inne. Var tvungen att stänga av den ena under fikat för att jag frös. Hur ska jag stå ut med svensk vinter?Har kommit överens med Palle att han kommer och möter mig 15 feb med vinterkläder i beredskap. Jag har inte ens en jacka med mig hit. Var det så varmt 30 sep när jag åkte? Har glömt hur det var. Det känns länge sen nu.

Gryning, hundar och sandpapper

Yoghurt med müssli på balkongen i morse. De mango jag hade kvar var inte längre lämpliga att äta, tyvärr, annars är det ju så gott i yoghurten. Läste en deckare samtidigt. Frukost på balkongen. Gryning och lite svalt. Finfint. En man på balkongen snett mitt emot spanade in mina frukostförehavanden. Det får man bjuda på. Man är ju aldrig helt osynlig här.

Anhopningen hundar i omgivningen har ökat. Tog kort på några som låg utanför Hotel Michael härom kvällen. Ska försöka publicera något så småningom. De liknar ju Canaan dog en hel del ... Fick köra runt tre stycken, en tik och två hanar som uppvaktade, när jag kom ut på asfalten från vår gränd. Hunden som för det mesta ligger där, som har delar av tarmarna hängande ut där bak såg jag inte idag. Konstigt att den kan leva så. Jag lider när jag ser den. Den är riktigt söt för övrigt :(

Idag ska äntligen deklarationerna lämnas in. De är räknade på längden och på tvären. Nyss betalade jag ut pengar till inköp av penslar och sandpapper. Det är de nybyggda hyllorna till arkivet som ska göras den sista ytbehandlingen på ...

Smått och stort. Tisdag, Kongo.

Oförglömligt ögonblick

Helgen har varit bra. I lördags satt jag hemma och jobbade med balans- och resultaträkningarna för ASUdh. Fick ett besök av en gammal kompis och hennes dotter en stund på eftermiddagen. Läste ut en deckare på kvällen.

Fransk gtj i Poto Poto igår. Sen middag hos Lillemor som Bernadette och Rebecka stod för. Det var ett slags avskedsmiddag för Lillemor som snart och åker hem och för mig också som åker ett par veckor senare. Peter var också med. Gick en kvällspromenad i delar av PotoPoto (i närheten av moskén och guldsmederna) och förbi St Anne och hem. Det har varit väldigt varmt i några dagar, runt 30, så det är skönt när man orkar röra sig något, d v s på kvällen.

I går morse när jag åt frukost på balkongen hörde jag en man som sjöng så oerhört vackert. Han tvättade kläder på grannens gård vid bil- och smidesverksta'n. Han jobbade  och sjöng samtidigt. Han sjöng på lingala, tror jag, och rösten och melodislingorna var väldigt vackra. Skulle ha velat filma men det var för långt bort ... Det var ett ögonblick som jag inte kommer glömma.

Nu är det måndag och snart har vi veckomöte i paillotten (en slags uteplats med bänkar och bord med gräs-/vasstak över), med påföljande måndagsfika (te/kaffe, baguetter med jordnötter och banan i).

A bientôt!

I'm feelin' blue

Känner mig lite gråtmild idag. Kanske är det för att jag har sovit dåligt, kanske är det för att jag inte har så många veckor kvar i Kongo ... Det är så mycket man skulle ha gjort, sagt, varit, velat som inte har blivit. Det är väl som livet självt. En hel del har också blivit, trots allt.


Det är en av dessa dagar ... Kyrie eleison!

Möten ...

En vanlig morgon. Varmt, mulet. Nyss trillade det in ett mail i min mailbox som skickades 3 dec!! Intressant. Undrar hur det har gått till?

Igår efter jobbet åkte jag till Mfilou för att hälsa på en tidigare kollega. Mfilou är stadsdelen där Gothia håller till. Vi passerade fotbollsplanerna och hälsade på Mouck. Det var dit Axel åkte 3-4 dagar i veckan. Det var en bedrift. Vägen är bitvis väldigt dålig. Jag blev lite nervös att jag skulle fastna i leran på värsta stället trots att jag hade lånat en RAV4 (fyrhjulsdriven Toyota). Det bästa var att "ta rygg på" en taxi eller buss och ta samma spår som dom ... Brazzavilles Cowboys. Busschaufförerna. Väl framme blev det fika och titta i familjealbumen. Trevligt. Att möta människor är berikande. Tog en annan väg hem. Åkte över Moukondo - Moungali -Poto Poto. Intressant och rörigt, men inte lika lerigt. Skymningstur genom myllrande gator i Brazzaville. Det tar tag i hjärtat. Väl hemma några glas vatten och en macka.

Dofter och ljud

Sitter på balkongen. En brasa knastrar hemtrevligt nedanför. Grannen bränner sopor. Fördelen är, tror jag, att röken skrämmer bort en del insekter. Franskaläraren på balkongen ovanför artikulerar så att man nästan kan se saliven flyga som ett vattenfall förbi min balkong. Ett trevligt skvalande hörs också i bakgrunden. Det är en vattenledning som läcker. Man hör grannars TV, nattvakternas radioskval, ”Na lingi yo” –kongorumba från nattklubben och lite trafik och cikador också. Det är hemtrevligt. Någon tjej underhåller den sura nattvakten nere vid grinden så att t o m han låter trevlig. Han hade tydligen trakasserat vår lilla rörmokarlärling häromdagen och lurat honom att laga någon grannes läckande rör också. Han är ond, skulle sönerna ha sagt, som tenderar att se saker och ting lite svart-vitt. Riktigt så pysmysig som han låter just nu är han ju inte :/

Jobbade länge idag. Var på volontärhaket vid 14.tiden och käkade havsfisk (är inte så bra på fisksorter, men den var god), spagetti och svamp- och grönsaksröra. Åt tillsammans med en bekant som satt och jonglerade med tre telefoner under hela måltiden, d v s ringde och tog emot samtal. Han är pastor och har tydligen dygnet-runt-kontakt med sina församlingsmedlemmar. Läkarna, för att inte tala om dom, har också dygnet-runt-rådgivning. Ibland är ju det bra, när man själv är sjuk t ex :) Eftersom kvalitén på de olika mobilleverantörerna och -näten skiftar har många kongoleser flera olika mobilabonnemang och också en telefon till varje. Det går att få tag på riktigt billiga telefoner här tydligen. Men det där med telefonetikett ser olika ut i olika ”familjer”… Att stänga av telefonen för att få vara ifred verkar inte existera (eller för att inte störa sammanträden, middagar och andra sammankomster). 

Hann med det mesta som jag hade tänkt på eftermiddagen. Det var en lättnad.

Nu ska jag fortsätta med min engelska (eller irländska …?) chicklitt.  Cherioo!

Myggor, internet och kaviar

Myggorna dansar jitterbugg på mina smalben.  De libanesiska barnen på övervåningen tränar inför något maraton. Jag förstår dem. De har ju ingen trädgård eller lekpark, bara den sandiga gården och den sunkiga vägen, som är fylld av sopor, att leka på. Jag retar mig på att nätet inte existerar trots att jag har köpt refill till mitt mobila modem. Detta skriver jag i word och får klippa och klistra sen när nätet behagar vakna … hm, jag trodde Ericsson skulle sköta det här bättre åt Airtel …

Böckerna i lägenheten är utlästa, men jag hittade någon slags chicklitt på engelska i ett hörn i bokhyllan. Den har något av Bridget Jones’ dagbok över sig. Nu ska jag kolla om nätet har vaknat. Om det har det dör jag väl av chock. 

Nej, det funkade inte. Det får bli en dusch och fortsatt läsning under myggnätet i min säng.

Nu är det morgon. Natten har varit fin eftersom det regnade och åskade på efternatten. Det blev så behagligt så att jag försov mig! Nu tar jag en Yoghurtfrukost med kaviar-på-käcke-macka. Gott.

Bonne journée!